Det datumet är speciellt, för då kom lyckan, i form av en grycksbokarl som heter Patric! Hela mitt liv har jag längtat efter kärlek, men inte känt att jag har passat in, varken lång,eller blond, som det skulle vara på den tiden, ja alltså tills man insåg att det inte hade betydelse. Har varit förlovad två gånger, men de har inte hållit, och nu i efterhand vet man också varför, dom var rätt för mig just då, men inte nu. När jag bestämde mig för att inte sätta några barn till världen, var jag 22 år gammal, och glåporden haglade över mig. Du kan inte veta något sånt, stackars dina föräldrar, du kommer ändra dig, du har inte vuxit upp än, du missar meningen med livet, det är din livsuppgift och bla bla bla bla. Allvarligt talat, jag visste redan vid den åldern, att jag inte ville, svårare än så är det faktiskt inte. Och med dessa glåpord kom också, en uppkäftighet hos mig, det är nästan som att ju mer folk hatade att jag inte ville ha barn, destå mer uppeldad blev jag och övertygad om att jag gjorde helt rätt. Så jag tog också beslutet att sterilisera mig, vilket jag aldrig någonsin har ångrat. Men jag trodde att livet skulle bli ensamt, jag var övertygad om att ingen ville ha en kvinna som inte kunde ge en man några barn. Länge grät jag över detta,och försökte se mig själv som ensam hela livet. Detta ändrade Patric på, när jag vilade upp mig efter steriliseringen, så dök han upp på nätet, vi började prata och jag tyckte att han var både vänlig, mysig och lättpratad, när jag släppte bomben om att jag hade valt bort barn frivilligt och nyligen steriliserat mig, svarade han att han inte heller ville ha barn, jag trodde inte mina ögon! Här fanns en karl som tyckte lika som mig. Efter en månads prat på internet, var det dags för dejt, den 23/9 träffades vi på Fricks i Rättvik, och där slog kärleken till med full kraft, jag visste faktiskt på en gång, att han var den jag ville ha, och efter den första kyssen, har vi aldrig tvekat. Den 30/8 i år förlovade vi oss och den 27 september flyttade vi i hop, efter ett års pendlande mellan Rättvik och Grycksbo. Vem hade anat att den rätta mannen fanns i Grycksbo hela tiden? I dag är vi också föräldrar till våran Nemo, en pigg och glad kille på 3 år, som är blandras mellan lagotto och rottwelier. En toppenunge på alla sätt och vis. Nästa mål är drömbröllopet! Det ser vi fram emot.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta med att ha barn, inte kunna få barn, eller vara frivilligt barnlös, är så otroligt laddat. Tjejer som väljer bort barn, trycks provcoera något otroligt. Men detta är det ingen som skriver om, jag själv skrev till Amelia, och vad fick jag en lit...

Nu till mina innersta tankar, jag har ett funktionshinder som heter Diskalkulii, i korta drag betyder det att man har extremt svårt med matte, svårt att bedömma avstånd, svårt med lokalsinnet, svårt att bedömma saker som ska göras vid behov. Detta är...

Som 17 åring var jag, glad och ville precis som dom flesta andra bli älskad, känslan av att bli älskad stod högt upp på listan. Jag träffade en man som jag trodde, älskade mig, fler och fler folk påpekade massor av saker om honom, och självklart gick...

Hösten har kommit, oavsett man vill eller inte. Men den är annorlunda jämfört, med alla andra höstar jag har upplevt. För ett år sedan, förde hösten med sig mitt livs kärlek Patric, som också nu är min fästman. Förlovningen var en av dom bästa dagarn...

Ja så är det bara en vecka kvar, tills jag och min pojkvän ska förlova oss. Det är nervös, pirrigt och det känns så overkligt. Tänk att det blev, precis som jag ville, efter allt mörker, och alla ledsamheter. Jag trodde aldrig att jag skulle hitta, n...