Det tog ett tag, att komma på tjusningen med att bli äldre, men nu känns det riktigt jävla bra! Jag såg aldrig fram emot min 18 års dag, det innebar mest ångest för mig, att ta körkort, som jag inte tänker göra, och massor av ansvar och annat. Jag kände att jag inte ville bli 18 år helt enkelt, i min släkt skryter dom flesta över sina barn,att dom har gått universitet osv, man känner sig påmind om att man inte är som alla andra. Jag har aldrig haft det lätt i skolan, och jag har haft stora problem med matematik, det har varit jobbiga samtal och jag har farit illa av allt som har hänt. Men samtidigt så är jag glad över all hjälp jag har fått, tyvärr har självförtroendet fått sig många törnar. Alla utredningar har gett mig svar på mina frågor, men också har jag fått känslan av att jag mest är dålig på saker. Det har blivit bättre nu, när jag har gjort mig av med vissa personer i mitt liv, och det har tillkommit bättre personer. Min underbara pojkvän och våran söta son, dom två personer ger mig glädje och dom får mig att känna mig att jag kan.

Äntligen har jag skapat mig en ny blogg. Denna heter Snuttan och det är jag som är snuttan. Denna jag är en tjej på 25 år, som lever livet, med min underbara pojkvän och våran son Nemo(hund) Den här bloggen kommer att handla om den resa jag har framför mig, jag har bestämt mig för att sterilisera mig, ska dra i gång denna resa när jag har fyllt 25 år. Detta ska bli spännande, och det är något som känns jättebra för oss båda två, tyvärr blir dock många ganska så provocerade av detta, varför har jag ingen aning om. Jag tycker att man ska få göra som man vill, det är mitt val och min kropp, och dessutom ett val som jag har gjort för min skull, inte för någon annans. Sen har jag och min pojkvän världens underbaraste son Nemo, han är ju en hund, men han är ändå våran son, en glad prick som har infört mycket glädje i vårat liv. Han har gett mig så mycket kärlek och värme, och med honom känner jag att jag verkligen kan.