Ja Varför? Man tror att allting är bra, men så händer det saker, alla gör misstag, men man borde ju kunna prata om saker och förlåta varandra. Jag brukar alltid ta på mig saker och ting, andras misstag framför allt,det gillar jag inte hos mig. Jag borde träna på att låta felen vara andras också, och inte bara mina. Kärleken går så mycket upp och ner, jag är singel och vill inte vara det. Finns kanske en chans att lappa i hop det som varit, men nu är det döläget, man sitter och väntar på svar, jag har gett honom en månad, vilket han inte vet om. Men det är väldigt generöst, jag har inte tjatat och hört av mig. Jag kan bara hoppas att det blir resultat, men vi får se om det blir det. Blir de inget resultat så går jag vidare. Finns ingen mening med att vara snäll mot någon som inte tar chansen.

Jaha så står man här, singel igen, förbannad och ledsen. Men! Jag saknar honom inte och jag älskar honom inte längre heller. Samtidigt är jag ju fundersam över varför det blir så här, visst har man ju fel och brister,men man måste ju kunna prata om saker och ting. Tydligen så verkar väldigt många killar inte tycka att det är värt det, eller ja dom som har varit i hop med mig, tycker inte det är värt det, eller så tycker dom inte att jag är värd det. Jag tycker det är jobbigt, då jag inte är någon singelperson. Det ger mig ingenting, och jag upplever singelperioderna som ett nattsvart helvete. Få verkar dock förstå min längtan efter att få bli älskad, och då menar jag älskad för resten av livet, inte 4 månader. För så har det varit dom sista relationerna jag har haft.