Ja nu är vi nästan där, bara i morgon kvar, sen blir det operation. Det känns jättebra, även om jag är nervös, inför att dom ska sticka mig, och för att bli sövd, men det kommer nog gå bra. Har köpt bedövningssalva, så jag känner inget när dom sticker mig. Vad fort det har gått, från 22 till 25 år, alla papper är underskrivna, ingen ställde frågor om varför jag sterlisera mig, men de kändes bara bra. Nu har jag snart nått mitt mål, och jag är väldigt glad för det, visst har folk sagt kränkande saker till mig på vägen, men dom vet inte hur pass målmedveten jag är. Jag fattar mina beslut, genomför det, och ser tillbaka på det utan ånger. Detta är ett sånt beslut, mitt val och mitt kropp. Dåså då är det dags, hårdhanskarna på.

Nästa vecka, blir min sista vecka på jobbet, sen är de dags för operation, känns väldigt nervöst och jag är ganska så rädd. Ibland känner jag mig ensam, jag är nog mest besviken på att mitt liv inte, blev som jag hade tänkt mig, eller som jag ville. Det känns som att jag är mest i vägen, fast det inte är så. Jag trodde att jag, skulle ha haft en pojkvän som, skulle hålla min hand, men det har jag inte. Alla andra runt omkring mig, förlovar sig, gifter sig, får barn. Jag går åt andra hållet, satsar på ett liv utan barn, men vill förlova och gifta mig. Någonstans inom mig, så hoppas jag på att det blir bra för mig också. Men ibland känns det som, att mina drömmar inte blir sanna. Vi får väl se.

Nu har jag fått tid, för min sterilisering, den 27 augusti, vilket betyder att det bara är 3 veckor kvar. Det känns skitbra, visst är jag lite nervös, de kan jag inte sticka under stolen med. Är väl mest rädd för dessa nålar, men de ska nog gå bra, får ha fusksalva på. Med kärleken går de si så där, dejtar fortfarande, så jag hoppas att det går framåt. Jag vill ju gärna att de ska bli något, inte bara dejta och sen blir det inget i alla fall. Men sånt märker man väl, ska ge detta en ordentligt chans men då vill jag också ha, ordentliga reslutat. För att vänta för mig, är rätt så svårt, jag vill gärna att saker och ting ska hända på en och samma gång. Jag menar nog inget illa, men jag vill framåt i livet, inte att det ska stå still. Åren går så att säga och jag vill också få uppleva mitt livs kärlek, inte bli ensam kvar. Jag kan säkert vänta, men inte för evigt.