Mina funderingar, tar aldrig slut, när man träffar någon, eller om man ska dejta någon, vad är man beredd att ge upp, vad är man beredd att stå fast för och slåss för. Mina drömmar är stora, men inte omöjliga, även om det verkar så just nu. Jag har gett upp mycket för män, och de hjälper inte, visst ska man kompromissa, men båda ska vara lyckliga. Mina rädslor är också stora, även om jag kämpar så hårt jag kan med dom. Hela mitt liv är och har varit en kamp, det kommer jag aldrig ifrån. Det lär fortsätta så också, jag önskar jag kunde träffa en kille, som vill uppvakta mig, både med sms och telefonsamtal, som inte bara lämnade över saker och ting på mig, för så är det just nu. Nu ska jag försöka att inte höra av mig i kväll, så får jag väl se vad som händer.

Dåså då är jag redo, redo för att dejta, redo för kärleken igen, men de här med att börja om på nytt igen, det tar sån tid, det kräver så mycket tålamod. Jag vill ju att saker ska hända nu, tycker att jag förtjänar att bli lycklig, när jag blev så lurad sist. Jag vill ha en kille som inte lurar mig, någon som verkligen älskar mig, trodde att de inte skulle vara så mycket begärt, men tydligen så är det så. Har en dejt nästa helg, så vi får hoppas på det, jag har svårt att känna att det kommer att gå bra. Men vi får se.

Hur kan någon vilja skada så mycket som mitt ex gjorde? Hur kan någon behandla mig som en billig prostituerad, jag förstår inte, hur kan någon vilja straffa mig som han gjorde, nu får det vara nog! Jag kommer inte tillåta detta mera, nu vill jag gå vidare, jag vill hitta den rätta, frågan är väl var man gör det, och vem han är. Jag vill vara lycklig, med någon som älskar mig, och inte kvinnan brevid mig, jag vill leva tillsammans med någon, som vill leva samma liv som mig. Jag trodde livet skulle se annorlunda ut för mig vid 25, men det ser ut som det nästan alltid har gjort, jag har bra jobb, bra vänner, men ingen kärlek i mitt liv. Jag fattar inte, varenda kille jag träffat, antingen byta ut mig mot en annan kvinna, eller ge upp mig. Ingen vill stanna kvar, det måste vara ett stort fel på mig. Jag begriper inte vad jag ska göra.