Nästa vecka, blir min sista vecka på jobbet, sen är de dags för operation, känns väldigt nervöst och jag är ganska så rädd. Ibland känner jag mig ensam, jag är nog mest besviken på att mitt liv inte, blev som jag hade tänkt mig, eller som jag ville. Det känns som att jag är mest i vägen, fast det inte är så. Jag trodde att jag, skulle ha haft en pojkvän som, skulle hålla min hand, men det har jag inte. Alla andra runt omkring mig, förlovar sig, gifter sig, får barn. Jag går åt andra hållet, satsar på ett liv utan barn, men vill förlova och gifta mig. Någonstans inom mig, så hoppas jag på att det blir bra för mig också. Men ibland känns det som, att mina drömmar inte blir sanna. Vi får väl se.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta med att ha barn, inte kunna få barn, eller vara frivilligt barnlös, är så otroligt laddat. Tjejer som väljer bort barn, trycks provcoera något otroligt. Men detta är det ingen som skriver om, jag själv skrev till Amelia, och vad fick jag en lit...

Nu till mina innersta tankar, jag har ett funktionshinder som heter Diskalkulii, i korta drag betyder det att man har extremt svårt med matte, svårt att bedömma avstånd, svårt med lokalsinnet, svårt att bedömma saker som ska göras vid behov. Detta är...

Det datumet är speciellt, för då kom lyckan, i form av en grycksbokarl som heter Patric! Hela mitt liv har jag längtat efter kärlek, men inte känt att jag har passat in, varken lång,eller blond, som det skulle vara på den tiden, ja alltså tills man i...

Som 17 åring var jag, glad och ville precis som dom flesta andra bli älskad, känslan av att bli älskad stod högt upp på listan. Jag träffade en man som jag trodde, älskade mig, fler och fler folk påpekade massor av saker om honom, och självklart gick...

Hösten har kommit, oavsett man vill eller inte. Men den är annorlunda jämfört, med alla andra höstar jag har upplevt. För ett år sedan, förde hösten med sig mitt livs kärlek Patric, som också nu är min fästman. Förlovningen var en av dom bästa dagarn...