Så har vi kommit en bit in i 2013, och de känns fortfarande som att jag svävar på rosa moln. Jag är tacksam för att jag mår så bra, och för att jag har mitt barn Nemo, min pojkvän, vänner och familj som stöttar mig. Livet går vidare, på både gott och ont. Ibland funderar jag tillbaka på när livet inte var så här, när det var som svartast i mitt liv, när man inte såg någon ljusning alls. Jag tänker på våldtäckten, på alla dessa jobbiga män jag har haft, besvikelser, osv. Då gjorde det ont, i dag kan jag dra lärdom av det som har hänt. Vissa personer kommer in i ens liv, precis när dom ska det. Så också min Nemo och min Patric. Tro, hopp och kärlek och störst av alla är Kärleken.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta med att ha barn, inte kunna få barn, eller vara frivilligt barnlös, är så otroligt laddat. Tjejer som väljer bort barn, trycks provcoera något otroligt. Men detta är det ingen som skriver om, jag själv skrev till Amelia, och vad fick jag en lit...

Nu till mina innersta tankar, jag har ett funktionshinder som heter Diskalkulii, i korta drag betyder det att man har extremt svårt med matte, svårt att bedömma avstånd, svårt med lokalsinnet, svårt att bedömma saker som ska göras vid behov. Detta är...

Det datumet är speciellt, för då kom lyckan, i form av en grycksbokarl som heter Patric! Hela mitt liv har jag längtat efter kärlek, men inte känt att jag har passat in, varken lång,eller blond, som det skulle vara på den tiden, ja alltså tills man i...

Som 17 åring var jag, glad och ville precis som dom flesta andra bli älskad, känslan av att bli älskad stod högt upp på listan. Jag träffade en man som jag trodde, älskade mig, fler och fler folk påpekade massor av saker om honom, och självklart gick...

Hösten har kommit, oavsett man vill eller inte. Men den är annorlunda jämfört, med alla andra höstar jag har upplevt. För ett år sedan, förde hösten med sig mitt livs kärlek Patric, som också nu är min fästman. Förlovningen var en av dom bästa dagarn...