Är inne på min andra semester vecka, och det känns underbart. Solen skiner och jag är ute med Nemo, och när jag är i solen, funderar jag också. Jag tänker tillbaka på tiderna, då jag var missnöjd, ledsen och arg på mitt liv. I dag lever jag min dröm, jag ska snart förlova mig, jag ska snart bli sambo, denna man är min ängel, på alla sätt och vis. Jag älskar honom mer än ord kan beskriva. Men sen då, det finns någon i mitt liv, som jag inte känner mig älskad av, som ger mig gliringar, trots att jag var den som fanns där för honom, när han fick hjärtinfarkt. Att inte kunna glädjas med sin dotter, borde vara ett brott. Så till er som ska bli föräldrar, se till att älska era barn, ALLA ERA BARN! För tro mig dom lär märka, om ni favoriserar någon. Det gör jag nämligen, jag får nog acceptera, att det inte spelar någon roll, hur mycket jag går ner i vikt, eller vilka framgångar jag får, jag kommer aldrig att vinna min pappas kärlek, eller att han är stolt över mig. Det är en stor sorg, men samtidigt vad gör man? Livet går vidare.